Ett jobbigt och allvarligt inlägg

Om att ha begått våld. När jag pratar om våld i den här texten så syftar jag främst på psykiskt, emotionellt och sexuellt våld samt våld i nära relationer. Inga grafiska/ingående beskrivningar förekommer. 

Det är jobbigt att granska sitt eget beteende, att veta att man har eller kanske har gjort något hemskt. Är man en genuint empatisk människa är det nog till och med fullkomligt fruktansvärt och en är sannolikt fylld till bredden med skam. Det finns inte mycket handböcker i hur en hanterar ett sådant läge och det är ganska ensamt. Det ska det vara också. Missförstå mig rätt - det ska vara ensamt på så sätt att du inte ska förvänta dig hjälp att hantera situationen, från den du har utsatt eller från någon i din omgivning, innan någon erbjudit sig. Men det finns ingen anledning att tro att du är ensam om att ha begått fruktansvärda misstag eller att behöva granska sitt beteende.

Jag vill varmt rekommendera en text till att börja med (- till alla, inte bara dig som fått höra att du har skadat någon):

Everyday Feminism - 9 Ways to Be Accountable When You've Been Abusive

"When we are able to admit that the capacity to harm lies within ourselves – within us all – we become capable of radically transforming the conversation around abuse and rape culture. We can go from simply reacting to abuse and punishing abusers to preventing abuse and healing our communities."

Min text är löst baserad på artikeln ovan. En cover, typ. Läs gärna båda, men annars kommer jag sammanfatta mycket av den.

Det första och viktigaste att göra om någon berättar för dig att du gjort hen illa: lyssna. Lyssna utan att bli defensiv, utan att tvivla, förminska eller komma med ursäkter, och utan att få situationen att handla om dig och dina känslor. Vänta med dem. Det är inte du som avgör om de är relevanta.

Det är jag och bara jag som avgör om något jag utsatts för var ett övergrepp. Eller sexuella trakasserier, psykisk misshandel - vilken form av våld som helst. Jag har rätt att känna det jag känner, och någons intention förändrar inte det jag upplever där och då. En våldshandling blir inte mindre av att någon inte menade att skada. En våldshandling måste inte heller vara det värsta jag varit med om för att det ska få räknas som just våld. Jag kan, men måste inte hata min förövare - ett övergrepp är inte mindre ett övergrepp bara för att jag kanske fortfarande tycker om personen som gjorde det. Alla komplexa, "motsägelsefulla" känslor som utsatt måste få ta plats. Framför allt måste jag inte välja mellan att få mina känslor erkända och att behålla en potentiellt viktig relation.

"What if we understood being confronted about perpetuating abuse as an act of courage – even a gift – on the part of the survivor?"

Därefter - ta ansvar för dina handlingar. Dvs erkänn helhjärtat för dig själv att det är du och bara du som bär ansvaret för dina handlingar och skadan de kan ha orsakat.

"No one, and I really mean no one – not your partner, not patriarchy, not mental illness, not society, not the Devil – is responsible for the violence that you do to another person."

Försök förstå situationen. Att förstå varför något hände, varför du agerat på ett visst sätt och varför det var skadligt är essentiellt för att lära sig bryta mönstret och inte göra om samma misstag. Den utsatta är inte skyldig att lära dig detta. Om du har svårt att ändra ditt beteende själv - det finns hjälp att söka. Några tips är Preventell, Rikskriscentrum, 1000 Möjligheter, Välj att sluta (Stockholms län) eller en lokal mansmottagning (varav en del tar emot personer oavsett kön).

Det kan alltså finnas orsaker till att du gjorde som du gjorde - men inga ursäkter. Det kan finnas orsaker som faller utanför stereotyperna om att du skulle vara en hemsk och maktlysten person som njuter av att skada och kontrollera andra - men det är ändå inga ursäkter.

Du kan ha agerat i affekt. Eller under drogpåverkan. Du kanske inte minns. En annan orsak kan vara att du inte visste om att det du gjorde riskerade att skada någon. Att du genuint trodde det var okej. Att du inte lärt dig alla aspekter av socialt och/eller sexuellt samspel eller hur makt och manipulation fungerar i praktiken. Och det är fortfarande inte en ursäkt, det gör fortfarande inte skadan mindre. Den utsatta kanske inte vill höra dina orsaker. Kanske vill hen det. Kanske förändras det med tiden, kanske inte. Mina egna läkningsprocesser (från sexuella, fysiska och psykiska övergrepp) har sett och ser väldigt olika ut. Här kommer vi tillbaka till det allra viktigaste - att lyssna och vara lyhörd för den överlevandes behov; varje process för läkande är unik.

Glöm inte att du har en egen process också. Att du kan så otroligt mycket bättre. Att du är en viktig och värdefull person som förtjänar att må bra. Glöm för helvete aldrig det.

Du förtjänar inte att på något sätt komma undan med våld du begår och fortsätta med samma beteende, men du förtjänar att må bra. Och nyckeln i detta ligger i: att separera skuld från skam.

Skuld handlar om vad en gör. Skam handlar om vem en är. Att känna skuld är att känna att ens handlingar var hemska. Att känna skam är att känna att en är hemsk.

En vill inte vara en av dom. Dom där som skadar folk, dom som en själv alltid har hatat av hela sitt hjärta. Dom som kanske satt djupa sår i en själv. Och om en erkänner sig höra till dom - var lämnar det en?: I ett avgrundsdjupt självhat. Självförstörelse. Det är när vi låter skammen ta över. Skam är nedbrytande och passiviserar människor.

Skuld däremot är något reparativt. Skulden är det som skapar förändring. Att bära skulden, erkänna våra egna misstag, syna våra maktpositioner och beteendemönster och förändra dem är det som lagar våra samhällen. Eller åtminstone - när vi slutat vara rädda för bära skulden även för fruktansvärda saker vi gjort, utan att samtidigt se oss själva som fruktansvärda människor, har vi kommit en bra bit på vägen. Vi måste inte välja mellan förnekelse och självhat.

Att du tar på dig hela skulden innebär inte att du måste identifiera dig med alla som har skadat dig.

Kom ihåg att det bara är din egen process du kan råda över. Hur den som utsatts eller andra väljer att hantera vetskapen att du begått våld är inte upp till dig. Du kan bli lämnad. Du kan bli utesluten. Det är en tung verklighet du kan ställas inför och det är inte lätt någonstans. Ge dig själv tid att sörja och utrymme att känna allt du kan tänkas känna. Men den som lämnar dig har sina personliga, legitima skäl att göra det som inte behöver handla om att straffa dig. Håll isär din egen och andras processer.

Förvänta dig därför inte heller att någon ska förlåta dig. Att ta ansvar för sina handlingar är inte att förtjäna förlåtelse. Helhjärtat ansvarstagande är erkännandet att du har begått skadliga handlingar, strävan efter att förstå hur de var skadliga, och lära dig att inte göra om dem. När egen vinning är motivet bakom din process och du använder ansvarstagande för att få någon att förlåta dig - är det inte ansvarstagande, utan manipulation, vilket är en förlängning av våldsdynamiken. Och som sagt har alla sina personliga skäl till att inte förlåta, eller så gör de det - det är inte upp till dig.

Men du måste förlåta dig själv. Det krävs en enorm styrka för att separera sin självbild från andras uppfattningar om en. Det är skitsvårt. Men det är också fullkomligt nödvändigt. Du kan inte ändra det förflutna och skam och självhat kommer inte laga vare sig dig eller någon annan.

Summering: det finns ingen objektiv sanning om dig, om du är "ond" eller "god". Det finns ingen objektiv sanning om någon människa. När vi erkänner människors komplexitet, river ner den skarpa dikotomin om gott och ont och istället vänder blicken mot oss själva, våra maktpositioner och beteendemönster är vi med och skapar en förändring. Vi är starka nog.

Patterns

Från zinet Learning good consent, s. 14. Läs hela zinet som pdf via länken.

Content warning: texten berör effekter av sexuellt våld i barndomen.

I was raised to believe guys wanted sex all the time, and that if they didn’t get off when they were turned on they’d get blue-balls which was totally painful and terrible. I was raised to believe that it was my job to do what was needed. I was abused when I was young, and then dated much older guys, but when I was 18 I was in a relationship with someone my age. One time when he was out of town, I read his journal. (which, needless to say, was a really terribly wrong thing to do). In the journal it said something about how tired he was of always having to have sex with me in the mornings. The thing was, I didn’t want to have sex either. I thought because he was hard, that meant I had to do it, and so I would initiate. I generally initiated when I thought someone wanted it, so that I wouldn’t have to try and say no, and then be raped (even though this boy would have never ever raped me and I knew that). Reading his journal was the first time I realized that I could be the one who had the power, and that I could be coercive even when I didn’t want to be. This lead me to really committ myself to reading about childhood sexual abuse, and looking at how my abuse history could make me do abusive things. Of course, it was a long task. I am still learning.

For me, it is important to remember that it is a long unlearning. I try and be really conscious, but sometimes can fall into old patterns when I least expect it. For awhile polyamory was really important in trying to figure out my own sexuality and how to have healthy relationships, and sometimes I was good at it, and sometimes I used polyamory as an excuse to be dismissive of other peoples feelings and needs. Reading Wendy-O-Matic's book Redifining Our Relationships was really useful to me in helping me figure out how to be ethical in my poly-amoury and not just to use it as a holier than thou manipulation tactic. Eventually I desided polyamory fed in to my over sexualization of everyone I knew, and that I didn't want to be thinking that way about everyone. I wanted to be able to have clear friendship and clear boundaries. It was really good for me to stop flirting and to figure out ways to connect with my friends that weren't sexual. I started to form much closer and more stable relationships with my friends, which has helped me learn about setting boundaries and respecting boundaries in all areas of my life.

I still struggle with always turning closeness into sexual feelings. I don't really blame myself for it, because I know that it comes from childhood abuse. I am trying to learn ways to be really upfront with my friends when I am trying to get physical, non-sexual comfort. I've found that even when it seems obvious, it's completely important to me to state from the beginning "I want to cuddle but don't want to do anything sexual." even when it is with my best friend and I have said it a hundred times before. I just almost always think that when someone touches me they want to have sex, and then I start responding to this assumed want. So stating what we are doing before hand helps.

There have been a couple times recently when I have been sleeping next to a new friend , who I felt pretty clearly like we wouldn't do anything but then we ended up doing sexual stuff that felt consensual. In both cases, I knew I should have talked about it as it was happening, and in both cases, I was older and so felt like it was my responsibility to bring it up, but I try not to beat myself up about it and I have made sure to talk to them later to make sure it was ok. These talks went really well.

Om alkohol och samtycke

Jag tycker inte om alkoholkulturen och vad den gör med människor. Jag hade nog mycket hellre vuxit upp en värld där alkohol inte fanns. Samtidigt dricker jag själv ibland. Stundvis kan jag verkligen tycka om det. Det här är inte en text om att alkohol i sig är dåligt, att alkohol bara skadar folk och borde sluta finnas. Det är en text om att granska sina och sitt umgänges invanda mönster när det kommer till drickande, raggande och fyllesex.


Jag har hört många berättelser om övergrepp i min näromgivning. Jag har hört berättelser om och av vänner som gått över gränser, jag har själv gått över gränser och välvilliga vänner har gått över mina. Det finns en sak som nästan alla de här berättelserna har gemensamt - de involverade alkohol.

Det får inte fortsätta vara så. Även långt bort från mainstreamklubbar i innerstan och i de tryggaste av feministiska kretsar är fest-, alkohol- och raggningskulturen infekterad och människor har uppenbart mindre kontroll än vad de tror. Alkohol är inte bara den mest populära partydrogen vi har utan även den utan tvekan mest använda "date rape"-drogen. Medvetet eller ej.

Många känner till att alkohol kan fungera som ett afrodisiakum och göra folk mer villiga. Men sanningen är att det gör inte någon vare sig kåtare eller bättre i säng. Det sänker ens konsekvenstänk och gör en mer bekväm med saker en kanske annars inte skulle vara helt bekväm med. Vissa hanterar det jättebra och har full kontroll, andra inte - och du vet inte vad gemene ragg har för relation till alkohol.


En förutsättning för samtycke är att det ska kännas bra under och efter. Med det nedsatta omdöme och konsekvenstänk som alkoholpåverkan innebär - kan en person verkligen ge samtycke? Borde vi kanske helt sluta kombinera alkohol och raggande? Det kan inte jag avgöra. Men det finns några definitiva gränser:

Använd inte alkohol för att få omkull någon. Ge eller uppmuntra inte någon att dricka alkohol med baktanken att hen kanske blir lite mer villig då. Sakupplysning: alkohol är en drog.

Och det finns inga som helst ursäkter till att begå sexuellt våld. Men det finns en del logiska förklaringar till varför det ser ut som det gör, varför allmänt vettiga människor och du och jag har förmågan att göra väldigt ovettiga saker när etanol är med i bilden. Det svåra är:

- Människor hanterar alkohol väldigt olika. Många vet precis vad det är de sysslar med, är närvarande och trivs med att vara tillfälligt mer avslappnade och spontana. Medan andra inte lika väl känner sig själva och sina gränser, eller har en destruktiv relation till drogen, kanske ett beroende.
- Ett problem är att en ofta inte känner människan en stöter på på krogen eller hemmafesten, pratar inte med sin nya date (eller ens sin långvariga partner) om alkohol och fysisk intimitet innan en dricker.
- Var går gränsen mellan salongsberusad och full och packad? Kan du avgöra vad som är vad hos en människa du inte känner, och kan du uppfatta signaler lika bra när du själv är påverkad? "Full eller inte" är inte svart eller vitt utan ligger på en flytande skala, och berusning är inget som går att se eller mäta såvida du inte går runt med alkomätare i fickan.

Hur sexuell interaktion påverkas av alkohol förändras beroende på hur mycket vi druckit. Vi kan vara salongsberusade, lite lulliga och avslappnade, kanske känner oss mer självsäkra och har lättare för att ta initiativ. Vi är lätt okoordinerade men har omdömet i behåll. Vi kan vara packade och knappt ha koll på vad som händer omkring oss. Och vi kan vara allt däremellan. 


Så hur kan vi på ett bättre sätt koordinera oss i eventuellt raggande när drickande har förekommit? Här är några tips:

- Reflektera över dina egna erfarenheter av alkohol, sex och raggande, granska dina mönster. Borde du förändra något?
- Är du intresserad av någon som har druckit ikväll - utgå från att personen är ett steg mer påverkad än vad hen verkar. Är du själv påverkad har du sämre uppfattning om den andras beteende och signaler. Fråga hur påverkad hen är och försök bedöma trovärdigheten.
- Märker du att någon börjar bli frånvarande är det dags att sluta, fråga inte om mer, oavsett hur mycket ni har flirtat eller hånglat innan.
- Ligg inte med någon som är packad och försök inte ligga med någon när du själv är packad. Jag påstår inte att fylla + sex = övergrepp per definition men det ökar riskerna betydligt.
- Är du verkligen intresserad av denna packade person (/du själv är packad) - säg det då med ord, men försäkra hen om att du inte vill göra något med hen när hen (/du) är såpass påverkad. Även om hen verkar intresserad. Pressa inte för fortsatt kontakt.
- Du får tycka vad du vill om åldersgränserna för alkohol och systemet och olika krogar men förstå att de har en väldigt viktig poäng när det kommer till drickande och raggande - en ung människa känner sannolikt sig själv och sina gränser mindre än en äldre. Ta ditt ansvar som äldre.
- Slutligen - jag ämnar varken att skrämma upp eller moralisera - men vill du ha den allra enklaste och säkraste åtgärden för att inte riskera att begå övergrepp är det förstås: don't drink and fuck.