söndag 19 februari 2017

Om makt och samtycke


Det här är en text om hur makt kan verka i (sexuella) relationer. Content warning: texten berör sexuellt utnyttjande, självskadebeteende och sex som självskadebeteende. 



Patriarkatet påverkar på ett eller annat sätt de flesta sexuella relationer och kontakter mellan olikkönade. Kvinnor får lära sig att mäta en stor del av sitt värde efter hurpass väl de tillfredsställer män. Detta får förstås även män lära sig vilket resulterar i t.ex. ovälkomna sexuella och sexistiska kommentarer till främmande kvinnor på bussen som ska föreställa “komplimanger” ...jag orkar faktiskt inte förklara detta.

Det finns ett världsomspännande nät av könsroller, normer, myter och mönster som genomsyrar heterosexualiteten, och det här tror jag att de flesta feminister med en strukturanalys är överens om. Patriarkatet försätter alltså strukturellt sett män i ett maktöverläge gentemot kvinnor.

Men med ”makt” syftar jag inte bara på strukturella maktordningar i samhället såsom patriarkatet. I varje social situation och därmed varje sexuell situation spelar maktförhållanden in i våra val.

Den makt jag talar om kan sammanfattas som social makt, som ju ofta påverkas av strukturella maktordningar och förtryck - men inte enbart. Det kan röra sig om t.ex. olika grad av social och ekonomisk status, ålder, erfarenhet, funktionsstatus, psykisk hälsa, självkänsla, om det föreligger någon form av beroendeställning eller grupptryck. (Dvs - även om funkofobi inte fanns, så skulle många funktionsuppsättningar ändå innebära ett maktunderläge gentemot någon med mer normativ funktionsuppsättning, detsamma gäller ålder.) Några exempel på hur ett maktunderläge kan ta sig uttryck: att inte säga emot sin chef av rädsla för att förlora jobbet. Att ha sex mot ersättning för att kunna försörja sig. Att vara tolv år, ta emot och röka den där ciggen bara för att bli accepterad bland de coola. Att ha social ångest, och ställas inför de sociala konsekvenser det kan innebära att sätta en gräns och neka någon något. Att inte kunna uttrycka eller att inte ens kunna veta vad en vill och inte vill. Att ha ett självskadebeteende, och därmed vilja något utan att egentligen må bra av det.

I praktiken kan alltså ett underläge i social makt innebära att någon framstår som att den vill något, samtycker verbalt, men att det i själva verket inte är bra för personen. För att den behöver göra sina val av andra anledningar än att den just vill. Alltså:
  • Den med makt kan göra sina val utifrån vad den vill.
  • Den utan makt behöver göra val av andra anledningar än att den vill.
Satt i en sexuell kontext innebär det här särskilda risker, och det är den med maktövertaget som har ansvaret att vara medveten om sina maktpositioner - och att inte utnyttja dem. Samtycke är inte att få “tillåtelse” till att göra något med någon. Samtycke är det när alla inblandade vill göra det som händer och mår bra av det under och efter.

Jag har en form av social ångest eller medberoendepersonlighet. Det innebär för mig (bland mycket annat) att jag har svårare än andra att sätta mina egna gränser, det pratar jag mer om i ett kommande inlägg om verbalt samtycke. Olika människor har olika lätt för att sätta gränser, i olika sammanhang och av olika anledningar. Och bara för att någon är över 15 år betyder inte det att den alltid kan sätta sina egna gränser och ge samtycke. Jag är över 20 och kan sällan säga nej. Jag kan vara passiv och i bästa fall rygga tillbaka om det är något jag är obekväm med <--- något alla måste lära sig är att vara uppmärksam på sådana signaler. Samtidigt - är jag den med ett ohälsosamt maktövertag i något avseende måste jag kunna säga nej även om nekandet försätter mig i en obekväm social situation.

Alltså: skilj på strukturell makt och makt i enskilda relationer, även om de helt klart samverkar. Makt är inte alltid är svart eller vitt, makt går inte att ta på eller mäta hur verklig den än är. Det finns intersektioner av social makt mellan enskilda människor. Någon kan ha maktövertaget i en aspekt och vara i underläge i någon annan. Relationer kan vara ömsesidigt ohälsosamma och destruktiva.

Finns det maktskillnader i dina sexuella relationer, långvariga som tillfälliga? Fundera: kan det vara så att någon du är sexuell med har något annat att vinna - eller bara undgå att förlora - av att delta i vissa sexuella handlingar eller ingå i en relation med dig? Social status? Din uppskattning och bekräftelse? Grundläggande trygghet? Någonstans att bo? Högre betyg...?

Vet du - särskilt du som man som har sex med yngre kvinnor och tjejer - hur vanligt det är med sex som självskadebeteende? Känner du människan du ligger med, och kan du skilja hens eventuella självdestruktiva mönster från sunda? Det är ditt ansvar med det maktövertaget du har. Det här är ett stort ämne till ett helt annat tillfälle, men tills dess, läs på och granska dina egna mönster.

Vissa maktskillnader gör vissa sexuella relationer uppenbart och enligt lag utnyttjande, t.ex. om någon är under 15 år, eller i beroendeställning till den andra - lärare/elev, terapeut/klient, assistent/brukare, osv. Medan vissa typer av sexuellt utnyttjande saknar rättsliga konsekvenser, som i fall med självskadande sex där den utsatta "samtyckt" till övergreppen.

Därtill finns relationer med mer diffusa maktskillnader och gråzoner som gör dem mer komplicerade och där kan utnyttjande också förekomma. Väldigt väldigt få relationer är helt jämbördiga i makt och alla relationer mår bra av att granskas ur ett maktperspektiv. Om och om igen. Det syns inte nödvändigtvis "utifrån" om det föreligger sexuellt utnyttjande och det kanske inte passar in i dina förutfattade meningar om hur sexuellt våld går till. Råder det några som helst tvivel på om något är sexuellt våld eller inte - så är det alltid, alltid, alltid den utsatta som har tolkningsföreträdet. Vi måste sluta ogiltigförklara och kompromissa med överlevandes upplevelser och börja lägga ansvaret där det hör hemma.

Granska, prata om makt, erkänn dina egna maktövertag. Och var beredd att omforma en relation, ha inte sex med någon som du kan tänkas ha ett ohälsosamt maktövertag över. Framför allt - se den andras sårbarheter. Helst innan du lägger in en stöt.


***


Jag försöker ha en pedagogisk ton i många av mina texter, men vill verkligen framhålla att det finns inga facit. Det här är mitt perspektiv, det är ofullständigt, men det är råd och input till egen eftertanke. Jag har ingen 100 % fulltäckande analys, det har inte du heller. Du kommer begå misstag i ditt liv hur mycket du än läser på, medvetenhet och omtanke minskar riskerna men är ingen garanti för att aldrig göra någon illa. Har du andra perspektiv på makt i relationer som du skulle vilja dela med dig av - maila snackasamtycke@gmail.com. Tack.